Bling bling.....

För några år sen så skulle jag inte kunnat tänka mej att ha någonting sånt här på mina väggar. Men men, jag har blivit hjärntvättad av alla horn som jag har sett i inredningstidningar och bloggar. Dom finns ju alla varianter. Äkta, plast, trä, med belysning, i alla möjliga färger osv....

Så en dag för rätt länge sen nämnde jag om det åt Lillesyrran. Hennes sambo har nämligen varit en ivrig jägare (och är fortfarande i mån av tid) och hon har svurit över alla kadaver som hänger på väggarna. Men nu hade tydligen det mesta hamnat i garaget, och hennes iver att få bli av med ett huvud var stort. -Visst får du ett, mer än gärna ;o)))) Och det tog inte länge innan hon var här med ett flertal. -Ta dom, sa hon med ett leende på läpparna.....

Jag tog dom och där har dom legat i väskan tills vännen A skulle komma på besök. Så när jag höll på med att städa inför finfrämmandet fick jag iden att hänga upp ett av dom i hallen, bara för att se om jag skulle tycka om att ha kadaver på väggarna....

Stördes inte nämnvärt av det, och man vill ju hänga med i modet en aning. *ler* Tiden gick och jag började vänja mej vid hornen. Störde mej en aning på färgen. Tanken från början var ju att göra något "kitsch" av dom. Göra dom lite onaturliga... *ler*

Så igår kväll kom jag ihåg att jag borde ha en burk guldfärg någonstans. Och visst hade jag det. En oöppnad burk som bara väntat på att komma till användning. Sen gick det undan.

Målade först hornen. För det är väl lite kitsch med guldhorn...?

Tittad på dom till och från i några timmar och bestämde mej sen för att även måla plattan i guld. (Mitt motto är att man kan alltid måla om.)

Men jag tror att jag är nöjd...

Ska det vara guld så ska det vara ordentligt *skrattar* Har några ramar i hallen som är fläckmålade i guld, så jag tror att grejerna kommer att samsas bra med varandra.

Det får vara vitt och guld så länge jag trivs med det. Och hornen blir bra att "årstidspynta", slänger en tomteluva på dom till jul och binder fast påskris i dom till påsk.......

Den lilla finska dalahästen har vännen M i Åbo gjort åt mej för många år sen. Hon tycker om att skoja till det ibland. ;o)) Och den är ju lite orginell, det är inte alla som har en sån..... Visserligen drömmer jag om att springa på en riktig dalahäst på loppis, en stor en...

Tina