Nu är jag hemma igen på välbehövlig ledighet. Sommaren med stängda skolor är en bråd tid i mitt arbete, men det känns som om augusti och en del av september är den tyngsta tiden. Även om det är en intressant tid.... För det är mot sensommaren/höstkanten som dom största grupperna från fjärran länder dyker upp. Och det tunga i det är i första hand språket. Vi har sällan ett gemensamt! Det händer förstås ibland att nån kan engelska. Och ibland tror sej någon kunna.... :o) Så jag pratar mest med händer och fötter när jag betjänar dom. Och dom pratar ihärdigt sitt eget språk, försöker liksom slå in det i skallen på mej. Och jag svarar lika ihärdigt på svenska att jag förstår inte!!! Men oftast lyckas vi nå nån sorts överenskommelse :o) Och ord som dom flesta förstår är, super, universal och okej, där gärna med tummen upp...
En annan sak är den att om jag betjänar en kund så kan jag helt plötsligt känna knackningar på armen eller skuldran och när jag vänder mej om så står det en kort mörk dam där och KRÄVER min uppmärksamhet. När man vänligt och bestämt säger att jag hjälper er strax, så står snart en annan där och knackar.....
Och det har hänt att om man inte reagerar på "knackningarna" så får man sej ett nyp i huden. Aj, aj ,aj......
Men det är intressant att träffa folk från dessa fjärran länder. Ibland, när vi har ett gemensamt språk så får man veta mer deras land och livet dom lever där. Och hur dom upplever oss här i Skandinavien. Tillsammans förvånas vi över olikheterna och skrattar åt missöden.
Så det är ett omväxlande jobb jag har. Men det är underbart att komma hem och ladda batterierna!
Tina
Kommentarer